för första gången i mitt liv är jag stolt över mig själv.
Jag föll aldrig tillbaka, jag var stark.
Det har gått 7 månader sen jag hörde din röst sista gången.
Jag saknar dig varje dag, det gör jag.
Det gör ont att veta att det var sista gången vi pratade.
Fast egentligen, vi pratade aldrig.. jag skrek på dig.
Jag va så sjukt sviken och sårad av dig.
Jag bor här, du bor där.. men ändå så gör det inte saken lättare.
Men ändå så vet jag att det spelar ingen roll längre, jag försöker att leva mitt liv utan dig.
och jag vet att det går.

peace.